23:27 - ni har ingen jävla aning

Okej, nu kommer ett inlägg som jag i förväg ber om ursäkt för till er som tar åt er.
Men jag har en sak att säga och det är att jag mår skit idag. Pissdag har det varit, av olika anledningar. Men grejen med detta är att ni alla som på något vis dömer mig för mina upp och nedgångar kan tänka en andra gång. Jag vet att jag är en person med väldiga humörsvängingar, men för det första så är jag i alla fall ärlig här och skriver om både det som är bra och det som är dåligt, för det är väldigt mycket både och. För det andra så har inte många av er som läser en jävla aning om hur det här är. Jag är helt jävla ensam här borta bland en massa människor som på något vis förväntar sig att man ska känna sig hemma. Jag har inte kännt mig helt hemma på 8,5 månader. Alltså, inte sen jag kom hit. Jag lever ett liv som är så jävla bisarrt och komplicerat att jag inte kan beskriva det för någon som inte är med om samma sak. Jag hade på något vis hoppats på att finna mig själv lite här. Det har jag inte gjort. Jag är inte mig själv här, fast ändå är jag det. Jag är nog mer förvirrad än någonsin och jag vet just nu ingenting. Och jag kan inte förklara det. Jag ångrar verkligen inte att jag åkte, och jag vill inte åka hem. Jag har utvecklats och vuxit under tiden här, men på något sätt där inne så är jag lika vilsen och ovetande som jag alltid har varit. Och just nu längtar jag något otroligt till att leva MITT liv och göra det jag vill. Att inte vara rädd för att öppna kylskåpet, att ta bilen, att sätta sig ute på altanen, att stänga in mig på mitt rum. Det är inte så att jag någonsin har blivit tillsagd att inte göra något av de föregående, men jag känner mig inte trygg nog att göra det alltid. Sen beror mina känslor så himla mycket på andra. På barnen, på värdföräldrarna, på vännerna. Och så är det kanske alltid här i livet, men här tror i alla fall jag att det blir extra påtagligt.
Det enda jag egentligen vill säga med detta är att innan ni skrattar åt eller retar er på eller hånar mina humörsvängningar så kan åt minstånde fundera på detta.

Kommentarer
Postat av: Malta-Lisa

Det är få som förstår. Men jag känner igen mig i varje ord! Kram på dig!

2011-05-28 @ 10:52:36
URL: http://lisamlarsson.blogspot.com/
Postat av: Matilda

Men hallå de är väl inte så konstigt?!? De klart de blir så, du har ju kommit till ett främmande land med helt okända personer! Klart att allt inte är på topp hela tiden så! Herregud, då kan väl dom som inte fattar testa själva då? Borta från familj och alla vänner och platser man är van vid och måste typ börja från noll. Jag skulle aldrig våga för jag hade vart livrädd! Ååå va arg jag blev nu! Jag tycker du är skit stark som bara åkte iväg så. Go girl!!!

2011-05-28 @ 12:19:42
Postat av: Ewa

Sofia, du är superduktig som fixar detta. Jag tror inte att jag hade vågat det när jag var i din ålder.

Carl och Johan pratade idag om, om vi skulle ha kalas när du kommer hem. (Klart vi ska!) Dom saknar dig jättemycket. (Jag också för den delen)

Det är OK att känna sig nere också. Jag tycker det är bra att du skriver om det med.

Häng i! Den tiden kommer när du får ett eget kylskåp och ett eget liv...

Supermånga kramar från moster.

2011-05-28 @ 15:33:08
Postat av: Jakob

Wow, jag kan säga att jag har ju nästan lust att kopiera hela detta inlägget å skriva på min blogg! Håller med om varenda sak du säger, two thumbs up! ÖL PÅ PIMS I SEPTEMBER/OKTOBER Å SKÅLA ATT VI ÖVERLEVDE.. (btw, pims ska flytta!)

Å grymt att du orkade skriva ner allt, jag slutade bara uppdatera min blogg istället haha.. creds till dig fia!

2011-06-02 @ 05:15:05
URL: http://jakeinusa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0